I fredags eftermiddag blev både jag och Ruth förvånade när pappan i familjen klev in genom ytterdörren en dryg timme innan han egentligen slutade för dagen. Det händer aldrig kan jag lova! Rickard misstänkte först vanliga influensan men några timmar senare insåg vi att han tyvärr inte klarade sig undan magsjukan som Ruth hade tidigare i veckan. Sen tog det väl ungefär ett dygn och så blev jag också dålig sent igår eftermiddag. Det kändes verkligen som om vi snubblade på målsnöret, så nära att klara oss ifrån det men sen så åkte vi dit rejält. Det ända som var tur i oturen var väl att vi inte blev dåliga exakt samtidigt, så vi kunde ta hand om Ruth i skift. Nej, nu får det gärna racka med sjukdomar för familjen Hedqvist tack!