Tre månader som bara försvann
Det är ungefär så Augusts tre första månader känns för mig. Det sa bara poff och helt plötsligt blev han tre månader i fredags. Var tar tiden vägen? Som jag skrev häromdagen, man hinner knappt tänka fredag förrän det är måndag igen! Jag ligger faktiskt
redan i sängen och ska strax lägga ifrån mig mobilen och kasta in handduken för denna dag. Kroppen är helt slut efter kvällens Fight Fit-pass och det ska bli väldigt skönt att sova!
Augusts dop närmar sig med stormsteg och det är en del kvar att fixa och ordna med. Som den list-älskande människa jag är har jag en hel hög med olika typer av listor över vad som är kvar att göras, när det ska göras och handlingslistor
med mera. Jag känner mig dock ändå något så när i fas och imorgon ska jag försöka få en hel del gjort medan Ruth är på förskolan.
Vår lilla stora 3-månaderskille och min lilla hjälpreda frän häromdagen när vi bakade här hemma!