Idag är det ett år sedan jag och Rickard sa ja till varandra och gifte oss. På ett sätt känns det som att det var evigheter sedan och på ett sätt känns det som att det var igår! Året har rusat förbi i en ruskig fart och det har hänt mycket under tiden. Största (och bästa) förändringen blir att vi snart kommer vara fyra i familjen när lilla Mini behagar dyka upp! 

Vi har, precis som de flesta par har, haft våra ups and downs under åren som gått (i september firar vi 11 år tillsammans) och trots att han ibland gör mig tokig så finns det ingen som jag hellre skulle vilja dela livets upp- och nedgångar med än Rickard! Hur arg eller ledsen jag än ibland kan vara så finns det ingen som kan få mig att skratta som han gör! Ingen som känner och förstår mig riktigt lika bra som han gör! Ingen som får det att pirra i magen för att man är så kär som jag är i honom! Ingen som är en bättre pappa åt Ruth än vad Rickard är! Tack älskling för att du vill dela livet med mig!