Det där med träning efter graviditeten.

Det råder många diskussioner gällande vikt och träning efter graviditet runt omkring på sociala medier. Överallt bombarderas man med tips och råd på hur man bäst och snabbast går ner i vikt igen. Jag gick upp 23 kg under min graviditet vilket är ganska mycket. Jag kan med handen på hjärtat erkänna att några av de kilona var "onödiga" extrakilon, men å andra sidan så känner jag mig själv och vet att jag har disciplinen att träna bort dem igen. Däremot så blundar jag för all den dör vikthetsen, eller jag försöker så gott jag kan i alla fall! Vissa dagar har även jag mina dippar då jag kan stå och nypa mig i den där mjuka magen och sucka och känna mig missnöjd med mitt utseende, men då försöker jag påminna mig om några kloka ord som jag stötte på någonstans här på nätet som har blivit lite av mitt mantra gällande inställning till kroppen osv: "Det tar nio månader för kroppen att utveckla ett nytt litet liv och det tar minst nio månader för kroppen att återhämta sig fullt ut igen. Stressa inte, låt det ta sin tid." Så bra ord enligt mig!

Jag klarade mig ganska så lindrigt undan gällande komplikationer osv i samband med förlossningen (efter önskemål så ska jag skriva ihop en förlossningsberättelse, har bara varit aningens seg gällande det) så jag kunde börja promenera med vagnen i ett lugnt tempo ganska så snart efter förlossningen. Jag och Ruth har i stort sett varit ute nästan varje dag sedan början av augusti och för varje dag kunde jag verkligen känna hur jag kunde ta i mer och mer. För typ två veckor sedan började jag jogga försiktigt korta delar av de rundor jag går. Hittills har det känts bra men jag är jätteförsiktig. Egentligen ska man avvakta minst 3-4 månader efter förlossningen med att springa men jag hoppas att jag får tummen upp från min barnmorska till veckan när jag ska på min efterkontroll. Får jag det kommer jag börja ta i mer och springa längre. Jag har också börjat göra lite styrkeövningar här hemma om dagarna för att stärka upp de inte magmusklerna samt bäckenbotten igen. Allt detta gör jag för att må bra i kroppen, för att vara en bra mamma åt Ruth som orkar mer och mår bättre fysiskt. Däremot stressar jag inte, det får ta den tiden som krävs.

Bild lånad från http://blogg.amelia.se/hejhejvardag/
Så klockren!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback