Jag ligger hemma i soffan och tycker så där synd om mig själv som man bara kan göra när man är sjuk. Ni vet hur ynklig man kan bli då? Som ett litet barn. Jag åkte nämligen på magsjukan nu natten mellan söndag och måndag. Jag vaknade runt 01.30 och hann med nöd och näppe fram till toan. Först trodde jag att det var vanligt graviditetsillamående (även om jag har klarat mig rätt bra från kräknings-delen), men när det bubblade i magen och jag fick springa till toan med jämna mellanrum på ca 30 minuter så gick det tillslut upp för mig (trots ihärdigt förnekande) att det antagligen var magsjukan. Blä. Magjsukan är något av det värsta som finns! Så igår från 01.30 till runt 14-tiden så spenderade jag mer tid inne på toan än vad man vanligtvis gör. Någon mat fick jag inte behålla och jag fick bara i mig lite vätska. Sen låg jag helt utslagen i sängen fram till Rickard kom hem. Jag fick i mig lite mat igår kväll och nu verkar det som att det förhoppningsvis är över *peppar peppar*. Men det var tolv mycket otrevliga timmar som jag gärna vill glömma så snabbt som möjligt! 

 

Eftersom att det är 48-timmarsregeln som gäller så blir det inget jobb för min del förrän torsdag. Förlåt om det blir lite gnäll här nu men jag är så otroligt trött på alla dessa förkylningar, huvudvärksattacker och magsjuka så jag vet inte var jag ska ta vägen någonstans! Jag har ju uppenbarligen inget immunförsvar att tala om och det känns förjäkligt rent ut sagt eftersom att det påverkar mitt jobb! Som det har varit de senaste två månaderna så har det varit någonting nästan varannan vecka för min del och det känns inte alls bra! Jag vill ju jobba! Jag vet att man inte kan styra över sånt här själv men snälla, snälla, nu vill jag gärma få vara frisk!