Godmorgon! Jag tänkte (som säkert många av er andra också har gjort) att om jag ignorerade förkylningssymtomen tillräckligt länge så skulle de bara försvinna! Nja, tji fick jag på den! I tisdags eftermiddag på jobbet började jag bara känna mig sämre och sämre, ni vet när man inte orkar gå i samma tempo längre, näsan blir antingen supertät eller rinnig, ögonlocken känns blytunga och man fryser och svettas på samma gång. Just i tisdags hade jag lite "tur" då min sista patient lämnat ett sent återbud så jag blev hemskickad tillslut. Jag har legat hemma sedan dess och igår var inte alls rolig. Men nu under natten känns det som att det har börjat vända igen, har typ svettat bort febern och nu är jag "bara" hes och lite allmänt slö i kroppen som man kan bli efter att ha legat i sängen i två dagar.

Trots att jag känner mig på bättringsvägen blir det en till väldigt lugn dag hemma då jag har som mål att kunna jobba imorgon igen! Min fin man ska verkligen ha en stor eloge, nu har han pysslat om både mig och Ruth och han är så duktig! Att få ligga nedbäddad uppe i sängen och samtidigt lyssna på mina två hjärtan när de busar och leker för fullt och Ruth kiknar av skratt, det är den bästa medicinen!