Oh, It's Friday.

Godkväll! Den här veckan har bara susat förbi i raketfart och det har även känts som om jag har åkt i en jobbig berg- och dalbana större delen av veckan! Ena dagen känns allting jättebra på kliniken på skolan och jag känner mig riktigt bra och duktig, för att nästa dag känna mig nedtryckt utan minsta uns av tro på mig själv. Varannan dag har jag varit glad och skrattat för att nästa dag grina och känna mig riktigt nere. Det är så blandade känslor just nu, jag varvar mellan jätteglad och jätteledsen! Och så blir jag arg på mig själv för att jag är så feg så att jag inte vågar tro på mig själv och att jag faktiskt kan klara av det här! Men nu tar jag helgen, och nästa vecka är det jag som tar mig i kragen och tänker ge järnet och visa att jag verkligen kan och vill!

 

Imorgon bär det av ner till Ullared tillsammans med min kära mamma för en dags shopping! Detta har varit min morot den här veckan när jag har känt mig nere och det ska bli så roligt! Jag försöker att hålla mig sysselsatt nu när Rickard har åkt till Kreta i en vecka på kurs med jobbet. Han har bara varit borta sen igår men jag saknar honom redan massor och längtar tills han kommer hem igen!

 

Jag påbörjade och avslutade denna vecka med en löprunda, när jag hade slutat i eftermiddags så kom mamma och hämtade upp mig vid Universitetet och så åkte vi ut till Skutberget där det blev en löprunda på 5,5 km. Kändes skönt att få rensa huvudet lite efter den här veckan och nu tar jag som sagt var nya tag!

 

Känner igen känslan Louise! Men jag lovar, det blir bättre när du kommer ut på VFU. Bara du har turen att få en bra och förstående handledare såklart! Jag tyckte det blev mycket bättre än när man var på kliniken på skolan för där var det så sjukt mkt press att hela tiden prestera. Ofta kände jag att man inte vågade fråga saker just för att det kändes som man skulle kunna allt och bli "dödsdömd" bara för att man ställde en fråga man egentligen borde kunna. Sen hängde mycket såklart på vilken lärare man hade som handledare just den dagen. Ja du vet precis vad jag menar. Vissa lärare är ju mer empatiska än andra...

Kämpa dig igenom nästa vecka! Sen har du bara EN patient till att ha på kliniken. För jag är säker på att du fixar den kliniska slutexaminationen alldeles galant. Det känns långt borta men mycket hinner att hända under veckorna på VFU:n. Man kanske inte är så snabb (det är jag fortfarande inte), men man hittar sitt arbetssätt och det tar inte 140 år att hitta en bra position när man ska scala på en patient. Sen ska jag säga en sak, kariesdiagnostiken är SVÅR! Senast idag var jag osäker på två ocklusaler och klantig som jag var skickade jag hem patienten och tog in tdl efteråt för att checka av. Och givetvis bedömdes det som manifesta små angrepp som var väldigt diffusa (kändes inget vid sondering). De fanns på tidigare rtg så jag förlitade mig för mkt på att jämföra med dem. Tror du att jag kände mig värdelös då? Fy fan. Men varje misstag gör att man bli en erfarenhet rikare och i det här fallet fick jag bara ringa patienten och meddela. Ingen skada skedd men känslan av att känna sig såå dålig är hemsk och jag förstår precis hur du känner när du har de dagarna!

Det blev nästan en uppsats här men vill bara sända dig en stor kram!! Du kommer bli en toppenbra tandhygienist!!