Häromdagen satt jag och Rickard och diskuterade det här om min kondition när jag springer osv. och vi kom fram till att jag inte ökar tempot. Rättare sagt att jag inte höjer ribban. Jag har mitt tempo och det håller jag vanligtvis och så är det inte mer med det. Jag får inte ut någonting av det längre. Så idag bestämde jag mig för att ge järnet på min 3 km-runda för att se vad jag egentligen orkade. Från det att jag började springa tills dess att jag kom i mål så gav jag järnet! Jag sprang med långa steg hela tiden och försökte ha blicken fäst långt fram och vet ni vad? Det gav resultat kan jag lova, jag sprang på 13 minuter! Sen kan vi ju bortse från det faktum att jag trodde att jag skulle dö av ansträngning när jag väl kom hem och stannade upp! *Flinar* Haha, jag kan tänka mig att grannarna började fundera på vad det var som lät när jag så gott som släpade mig själv upp för trapporna! Det är ganska lyhört i vårat trapphus och så kommer jag där, flåsandes som en elefant som precis har avklarat ett maraton och som försöker släpa sig upp för trapporna som just då kändes som Mount Everest med världens tyngsta steg och ledstången som en livboj som man drar sig upp för! Men nu vet jag i alla fall att jag kan om jag vill och att jag ska försöka ge allt vad jag har, varje gång jag springer. Jag tänker också börja köra intervaller för att variera mig.

Okej, nog pratat om träning! Nu är det jag som tänker kasta mig in i duschen och sedan gå bort till stan en sväng. Ska skriva upp mig på spinningpass och även kila in på Lindex och kolla efter en hårspray jag har letat efter ett bra tag. Efter det är startar min rensar-dag här hemma. Jag ska rensa ur garderober och sortera en massa papper osv. fram tills Rickard slutar. Då är det målning och slipning av köksluckor som gäller istället.